Gjorde som sagt en operation som blev misslyckad. När jag blev hem skickad blev jag så dålig.
Ambulansen fick hämta mig och jag han inte vara hemma ett dygn.
Dom körde in mig till värnamo sjukhus där dom gjorde röntgen och det visade sig läckage på tarmen.
Jag blev upp skickad med ambulansen till Linköping. Där skulle allt vara klart för ny operation. Dock fick jag vänta till dagen efter. Jag hade så ont och dom proppade i mig massa morfin. Det hjälpte inte längre. Jag fick problem med andningen. Det enda jag fick höra är att Miia du har fått morfin sluta skrik.
Jag hade sån panik. Tänk själv att inte kunna andas och smärta över hela kroppen.
Tillslut gjorde dom en operation. En stor operation. Jag var inte förbered på detta. Jag vaknar upp med en stomi på magen. Det är inte att jag skäms. Men det gjorde mig så ledsen att dom inte förbereder än på det innan.
Detta är dock en tillfällig stomi. Om några månader när jag är helt återställd så ska dom operera ihop tarmarna igen och ta bort stomin.
Jag har haft problem med nacke axlarna och ryggen. Flera dagar efter operationen kom jag inte upp ur sängen.
Det visade sig vara vätska i mina lungor och buken. En vanlig komplikation efter en sån här operation. Det har dom tömt nu.
Imorgon ska dom kolla så allt vätska är borta.
Jag mår väldigt bra annars dom senaste dagarna. Blir dock besviken på personalen när dom inte förstår att jag har sjukhus mat forbi. En sköterska sa igår att det finns specialkost. Och den maten verkar mycket bättre. Hon sa till mig att alla som jobbar bryr sig inte om att ta upp det utan läser upp det som finns på menyn.
Men hon skulle anteckna det att man ska visa mig den för att det viktigt för mig att få i mig mat.
Jag är ju hunrig hela tiden.
Två dagar i rad glömde dom ge mig blodförtunnande sprutan. Frågade tredje dagen om jag inte ska ha dom längre. Och det skulle jag.
Tycker det är endel slarv på personalen. Om man jobbar inom vården ska man ta hand dom patienter som man själv vill bli behandlad känner jag.
Imorgon kommer min fina Malte igen. Vad jag saknar honom. Han har varit hos mina föräldrar emellanåt och Henke har även varit pappaledig. Tycker så synd om honom att behöva gå hela dagar på dagis när han inte behöver det annars. Där hinner han gå sen också. Tur att familjerna vill hjälpa till så mycket.
Mitt i allt detta fick vi fönster leverans. Henke har både rivit bort tegel på huset och satt dit panel. Jag lär inte känna igen huset när jag kommer hem.