I söndags åkte vi upp till Göteborg. Vi checkade in på hotellet och förberedde för Maltes operation på måndagen.
Man sov inte många minuter den natten. Han skulle opereras kl 08. Det flyttade fram det till 14.
Vid 12 börjar jag känna mig dålig. Jag är orolig , ätit dåligt , trött. Det slutar med att jag känner mig svimfärdig och spyr. Jag klarade inte av sjukhuset mer. Fick åka till hotellet och lägga mig.
Hur dålig känner man sig inte då? Sämst! Jag gör allt för Malte men jag klarade inte vara på sjukhuset.
Henke är kvar tills han blir ner sövd. Han tyckte det var jobbigt med den upplevelsen. Han kom till hotellet sen tills dom ringde att vi kunde komma till uppvaket.
Malte är i en mammig period och jag kände att jag måste klara av att vara där. Speciellt när han vaknar.
Åkte upp till sjukhuset och var kvar en stund. Tills Malte och Henke skulle lägga sig för natten. Bara en av föräldrarna får sova på sjukhuset. Jag åkte till hotellet och la mig.
Packade ihop våra saker på tisdagsmorgonen tidigt. Var redan på sjukhuset vi 06. Malte var så glad när han vaknade och jag var där. Den känslan är obeskrivlig.
Man är ingen dålig förälder för man inte kan vara på sjukhuset. Ibland blir det för mycket. Vi har ju bott på sjukhus i mer än 3 månader så vi vet..
Vi fick åka hem tidigt på förmiddagen. Malte har varit pigg som vanligt. Dock får han inte sitta skräddare och ska ta det lugnt.
Vi är båda hemma med honom och det är jag glad för. Han har kateter som ska bort på måndag. Då blir det en dagstur till Göteborg igen.
Min lilla plutt på morgonen innan operationen.
